Skype

Alltså tror jag inte varit så nervös någon gång förut som jag varit de här dagarna och speciellt imorse då det var dags, jag skypade med min första familj. 

När man tänker på det känns det bara så himla knäppt, att jag faktiskt pratat med folk på andra sidan jordklotet för att försöka övertyga dom om att jag är rätt person att välja. Det kändes bara så sjukt och jag fick lite panik när det var tio minuter kvar innan skypedaten skulle starta och pappan i familjen skickade vänförfrågan på skype. Då kände jag mest bara vad i helvete har jag gett mig in på...

Vår träff ute i cyberrymden skulle starta 8PM deras tid och 10AM min tid och prick klockan 10 så ringer dom upp mig och vi ska "träffas" för första gången. Nu i efterhand så inser jag att det var väldigt onödigt att vara så nervös som var jag för dom var så jäkla trevliga, lätta och öppna att prata med och vårt samtal flöt på jättebra i 40 min. Jag gillar dom skarpt och vi ska höras i veckan hur det blir, för dom skulle prata med nån till tjej också innan dom bestämmer sig.

Så det enda jag kan göra nu är att hålla alla tummar och tår jag har för att dom ska vilja dela ett år med mig, för det vill jag definitivt göra med dom!