Mitt liv som Au pair i Nya Zeeland: januari 2015

2015-01-16

En sanning

Ibland så sitter jag och tänker på varför jag ens bestämde mig för att åka iväg så långt man bara kan komma, till Nya Zeeland på andra sidan jorden, i ett års tid.

Ska jag vara ärlig så vet jag nog inte den riktiga bakomliggande anledningen egentligen, men nånstans så tror jag att jag kände att jag bara behövde få fly iväg ifrån allt.

På sätt och vis var det nog en massa småsaker som händer i ens liv som tillslut bara fick mig att inse att jag behöver ta mig ut på djupt vatten för att kunna hitta tillbaks till land igen. Sista året i skolan var otroligt jobbigt och stressande, har nog aldrig upplevt så mycket ångest inför prestation och skolarbeten som då. Det kändes som att hela ens kommande liv skulle totalförstöras om man inte lyckades prestera 110% för att bli godkänd (och helst mer än det) så att man om man ville, kunde göra nått bra efter studenten, som att kanske plugga vidare.

Men jäklar vad fel det är nu när man tänker tillbaka på det. Har nog aldrig sett så många av mina vänner runt omkring mig och mig själv, må så dåligt och varit så stressade och fysiskt/psykiskt trötta som under första halvåret av 2014. Alla gav allt, för att vadå, bli totalt utbrända och vettskrämda av tanken att ens sätta sin fot i skolan igen, för att det enda man gör är att må dåligt av det?

Mina egna tankar kring skolan går just i dom banorna, gymnasiet har skrämt bort mig inför kommande kanske behövliga år i skolan, för att tiden man upplevde, speciellt under sista året var allt annat än kul, skolmässigt alltså. Alla evenemang, fester, firande etc var ju helt fantastiskt, men det är nånting annat.

Efter studentdagen, som nog är den bästa dagen jag fått uppleva i mitt liv hittills, så kom dock en smygande rädsla och otrygghetskänslor. Jag kände absolut 0 tillhörighet till någonting, det var som att stå naken inför en stor skrämmande värld, helt oförmögen att veta vart man ens skulle börja för att kunna bygga upp ett något sånär bra liv efter skolan, som trots allt är det som tagit upp hela ens vardag i 12 års tid.

Visst alla mina papper och ansökningar var då redan inskickade till min au pair organisation hemma i Sverige, om att jag ville åka till Nya Zeeland för att jobba. Men inget var klart, jag hade ingen värdfamilj och allt kring min resa var bara ett stort grått moln av förvirring och ovisshet. Skulle jag kommer iväg till hösten för att kunna jobba? Finns det någon värdfamilj därute som ens vill ha mig, jag har ju ingen erfarenhet av barn, iallafall inte något som ser bra ut på papper..?!
Allt var ännu en gång stressande och ångestfyllt, det enda jag behövde var att en endaste liten familj behövde bli intresserade av mig för att kunna lyckas. Jag behövde i princip en stor fet skopa av tur och timing. Att familjer som är intresserade av en sån som mig, söker au pair under perioden jag vill åka.

Sen spenderade jag i princip hela min sommar till att jobba på Attendo. Jag har knappt nått minne av en aktivitet som jag kunde göra när jag var ledig, för jag jobbade så mycket. Men det var bra, jag behövde nått att sysselsätta mig med om dagarna och jag älskade att spendera min tid med alla fantastiska gubbar och tanter som jag träffade på. Ett jobb inom äldreomsorgen får en verkligen att känna att man gör något bra, och det känns underbart att få ta hand om människor som jobbat och slitit hela sitt liv. Det är en ära att få ge något tillbaks till alla dom.

Under sommaren fick jag sen lyckligtvis beskedet att en familj var intresserad av mig, så vi pratade, mailade och skypade med varandra under en längre tid, och ja resten vet alla om. Nu sitter jag i skrivandes stund i deras kök och har bott här i 5 månader, den bästa tiden i mitt liv hittills.

Jag behövde timing för att kunna åka iväg och timing var vad jag fick. Ibland så måste man dock kämpa lite extra för att få till saker som man vill, men i slutändan så blir det alltid värt det, något jag äntligen insett. Allt jobb i skolan gjorde så att jag fick mitt slutbetyg så jag kunde åka hit. Jobb och slit på Attendo gav mig pengar så att jag kan utforska allt jag vill här. Och jag själv har nog gett mig det bästa man nånsin kan ge sig själv, ett nytt perspektiv på saker och ting och en jävla massa livsglädje som jag aldrig nånsin känt förr, allt tack vare mitt beslut att flytta hit.

5 månader på andra sidan jorden har gett mig så mycket mer än vad jag nånsin trodde var möjligt. Idag kan jag säga att jag är stolt över den jag har blivit och att jag har hittat tillbaks till den person jag letat efter i ett antal år nu. Innan jag åkte hit kunde jag inte säga detsamma om mig själv, för jag mådde dåligt angående många olika anledningar, kanske speciellt över hur jag behandlade folk i min närhet. Jag tog ut all ångest och stress som alla år i skolan gett mig, på allt och alla runt omkring mig och det enda jag kände var att jag ville och behövde ha förändring, för att jag ens skulle ha en chans att kunna fortsätta framåt.

Jag tror starkt på ordet förändring och att man kan förändra allt möjligt med sitt liv och hos sig själv, bara man vill. För vissa sker den förändringen den 1a januari varje år, man kan skriva ett helt nytt kapitel för sig själv, för man får en ny start för att det är ett nytt år. Men jag har ju aldrig varit som alla andra, så jag behövde uppenbarligen en fet klackspark i baken, dvs en flytt flera tusen mil bort från allt och alla, för att faktiskt kunna göra något åt saken.

Det bästa av allt som den här resan (som verkligen inte är slut än) dock har gett mig, är en tacksamhet och lycka till det liv jag har och alla helt fantastiska och underbara människor i det. För när dagen sen kommer och jag måste återvända hem, så vet jag att jag inte behöver vara rädd för vad framtiden efter året i Nya Zeeland kommer visa, för jag har allt jag behöver i Västerås. Haha jag ska vara ärlig och säga att jag inte alltid är ett fan av min hemstad, vilket många som känner mig vet om, men nog blir det tusen gånger lättare att återvända hem, med vetskapen om alla de guldklimpar till vänner och familj som jag har fått turen att dela mitt liv med. Ni vet vilka ni är, så snälla ge er själva en stor gosig kram och inse hur grymma ni är och vad ni betyder.

Kort och gott, jag behövde fly för att kunna hitta en väg hem, känns skönt att det är mer än okej att kunna göra så. Det är aldrig försent att påbörja en förändring och det är alltid tillåtet att be om hjälp.

2015-01-13

Den där nordötrippen

Heej!
Jag är ju verkligen sämst på det här med att blogga, vet inte vad som hänt! Älskade att skriva på bloggen om mitt liv när jag precis kommit hit och ville berätta allt jag gjorde om dagarna, men nu är det faktiskt jobbigt att uppdatera haha.

Hur som helst är ledigheten slut för mig och jag började jobba förra veckan. Och eftersom att barnen har lov så tar jag hand om båda under dagarna. Är väldigt kul att umgås med dom mycket igen även fast det också är tröttsamt. Kan säga att det är långt ifrån lätt att underhålla två små energiknippen konstant i typ 8h haha. Men vad skulle jag inte göra för dom 2 alltså, finare barn får man leta efter!!

Jaja jag hade inte tänkt mala på om jobbet i det här inlägget utan faktiskt berätta om semestern vi va ute och gjorde i 10 dagar efter jul och över nyår. Det var en fantastisk resa som vi gjorde och Hanna, Alice och Louison var ett grymt resesällskap. Gud så vi skrattade och hade för oss tokigheter tillsammans, lär leva minst 20 år extra efter den resan haha!!

Allt började med att vi bilade upp till Auckland för att sova där en natt. På morgonen efter åkte vi upp till Bay of Islands för att bosätta oss i Paihia i 3 nätter. Jag älskade Paihia verkligen, det va så mysigt ställe även fast vårt hostel var skitäckligt med kackerlackor i köket och en creepy rumskompis. Uppe i Bay of islands åkte vi till Cape Reinga som är en fyr allra längst upp i norr, gjorde sandsurfing på 90 miles beach, gjorde en hike till ett vattenfall och tog det lugnt på stranden och i "stan".

Sen begav vi oss till Coromandel där vi bosatte oss i Themes. Vårt hostel där var underbart även fast själva staden eller byn eller vad man ska kalla det va totalt stendöd. Och där firade vi in det nya året hahaha. Det va så jävla konstigt firande som jag tror vi alla kommer komma ihåg för alltid. Det var bara massa 50+ ute och försökte parta loss men inte fan lyckades dom direkt... Haha men Coromandel i övrigt var najs. Vi åkte till Cathedral cove där dom spelat in Narnia, vi grävde vår egna lilla hot pool på Hot water beach, besökte Coromandel town och träffade helt underbara människor att snacka och umgås med.

Dagen efter nyår gick sen bilen till Rotorua där vi spenderade våra sista 3 nätter. Hostelet vi bodde på var även det bra om dock väldigt litet, vårt rum var som en skokartong och där bodde vi 4 personer haha. Måste säga att Rotorua var min favorit under resan dock, kanske för att vi gjorde så mycket kul där. Vi åkte i stora plastbollar med vatten i, som kallas för OGO balls nerför en låång backe, vi gick på spa, var på en Maorikväll där vi lärde oss mer om deras kultur och fick se framträdanden och äta en stor buffé av fantastisk mat, vi gjorde vackra skogspromenader, såg en geiser och massa kolla "naturfenomen" eller vad man ska kalla det i en park som hette Te Puia och så umgicks vi och hade kul. Nackdelen med Rotorua dock är att det stinker ruttet ägg för att det är fullt med massa svavel och skit som kommer från marken, så alla kläder och saker man hade med sig stank som fan när vi kom hem, men det var det värt!!

Och ja det var en kort sammanfattning av vår 10 dagars resa. Det hände massor med saker under dagarna som gick, men jag skulle behöva skriva en halv bok om jag skulle berätta mer utförligt så ni får nöja er med detta och massa bilder istället. Den här resan gjorde iallafall att jag blev om möjligt ännu mer kär i Nya Zeeland. Kan inte förstå hur ett land kan vara så vackert och underbart!!

Nu har jag även sett det mesta jag vill av nordön, det enda jag har kvar är Tongariro crossingen, Napier och Waitomo glow caves men allt det kommer jag nog hinna med inom en snar framtid! Sen är det bara sydön kvar och den ser jag med familjen när dom kommer hit i mars och sen är jag klar. Sen har jag upptäckt världens bästa och vackraste land från norr till söder.

Det känns otroligt skönt att man har ett år på sig att upptäcka ett land och planera sina små resor när och som man vill. Det är så nice att ha så lång tid på sig så att man verkligen kan få se allt man vill! Och ärligt talat så tror jag inte att det finns något bättre sett att spendera sitt liv på än att få upptäcka världen och träffa så många otroliga människor påvägen under sin resa.

Till alla er som tvekar över om ni kanske borde flytta eller åka för att upptäcka nått/flera länder, gör det för i helvette, det finns absolut ingenting att förlora! Okej haha kanske pengar men det hör inte till saken, för pengar betyder ingenting jämfört med känslan och upplevelsen man får av att upptäcka vår vackra värld och allt vad den har att erbjuda!

Nej nu orkar jag inte vara djup och skriva mer, här kommer massa bilder istället!
Puss och kram alla fina <3

Jag tog över 900 bilder på resan, här är bara ett fåtal haha:

Ocharmig obligatorisk roadtrip bild

Skytower i Auckland

En "hamn" där dom första människorna kom till NZ

Uppe vid Cape Reinga aka världens ände typ

Sandsurfing va ascoolt och kul, förutom promenaden upp på sandynen...

90 miles beach är ja en lååång strand

Vi gjorde massa fina promenader

Fina Paihia

Haha gud vad kul vi hade tillsammans, trots att vi bodde PÅ varandra i 10 dagar

Hot water beach där man gräver en "pool" i sanden och så kommer det varmt vatten ur marken typ, men det funkar bara ett visst klockslag varje dag när det är lågvatten eller vad det var..